I morse kom ängeln och tog mig till skärselden.
Medan ängeln och jag gick genom skärselden och passerade några damer, märkte jag att de stirrade på mitt ben och viskade mellan varandra: ”Titta, det är damen med det glänsande benet.”
”Nej. Det är mer som silverskimrande,” sa en annan.
Andra höll inte med och sa: ”Nej, jag tycker det är guldfinnande.”
Ängeln tittade på dem och sedan på mig, och skrattade mjukt.
Efter att ha lyssnat på deras kommentarer sa jag: ”Det ser mer ut som ett träben!”
Damer kunde inte enas och fortsatte upprepa: ”Ja, ja, det är damen med det gyllene benet.”
”Nej, det är mer som ett glänsande ben, men silverskimrande.”
”Nej, jag ser guld.”
De fortsatte att upprepa dessa tre olika saker.
Damer förstod inte att det lidande jag utstår genom smärtan i mitt ben hjälper dem att nå himlen.