Vår Fru kom i rosa och gull och bad med mig denna morgon. Rosariets pärlor verkade flyta genom Hennes fingrar. De blev upplysta när de passerade genom Hennes händer. Hon röjde bara sina läppar på "Ära vare Fadern". Hon talade, "Beda. Jag kallar inte mina barn ihop i Maranatha av misstag, utan genom Guds Barmhärtighet och Hans Nåd. Försörjningen av Mitt Hjärta kommer att manifesteras i Maranatha." Hon glidde tillbaka mot himlen – försvann gradvis. Ett glimmande kors lämnades kvar på hennes plats en stund.