Under natten utstod jag mycket lidande på grund av smärtan i båda mina ben.
På morgonen, runt klockan sju, medan jag bad, kom Ängeln och tog mig till Himlen. Vi kom till en vacker byggnad, klev in och gick in i ett rum.
Inuti stod ett vackert dukat bord med ett bröd, några fina kakor och bakverk. En grupp heliga människor samlades i närheten. Gud Fader var närvarande. Han var mycket lång, moget utseende och glad.
När han talade till oss alla sa han: ”Jag är här idag för att berätta för er att jag ska besöka alla mina biskopar runt om i världen.”
Jag vände mig till Vår Herre och frågade: ”Är de alla goda? Är du nöjd med dem?”
Han svarade: ”Inte alla. Vissa är goda, vissa är inte det, men jag älskar dem fortfarande alla. ”
Vår Herre fortsatte att tala till hela gruppen om olika andliga ting.
Plötsligt gjorde Gud Fader en gest mot mig för att jag skulle följa honom. Han sa: ”Kom, kom. Vänd dig hitåt. Jag vill visa dig något.”
När jag vände mig framträdde en syn inför mig. Jag kände omedelbart igen byn Knežak i Slovenien. Jag tittade ner på den ovanifrån. Byn var upplyst, inte av solen, utan av ett strålande himmelskt ljus.
Vår Herre frågade: ”Känner du igen den här platsen?”
I upphetsning svarade jag: ”Åh ja, Herre, det är Knežak! Där är kyrkan där jag döptes. Vilket vackert ljus över byn.”
”Herre, kyrkan i Knežak var min huvudsocken, och det är där jag döptes, där jag fick min första kommunion och min konfirmation. Jag gick på bibelundervisning där. Den lokala prästen var vår lärare. Byn där jag bodde, kallad Bač, ligger bara en kilometer från Knežak.”
Från min vinkel kunde jag inte se min by, Bač.
Jag sa: ”Herre, husen i byn Knežak skymmer sikten mot min by Bač, som ligger precis bakom den. Huset där jag föddes och växte upp finns där.”
Han sa: ”Det vet jag.”
Han såg på mig och sa glädjefyllt, med höjd röst: ”Välsignad vare den plats där Valentina föddes och växte upp! Må den vara välsignad!”
Han upprepade: ”Välsignad vare den plats där Valentina föddes och växte upp.” Vår Herre upprepade detta några gånger.
När visionen av Knežak tog slut, vände sig Gud Fader och jag och gick tillbaka till bordet.
Jag tittade på kakan på bordet och bestämde mig för att smaka på en liten bit. Det var en rosa- och vitfärgad kaka med mycket mjuk konsistens, liknande en sockerkaka men mycket lättare. Jag tog en liten bit av kakan och höll den i min vänstra hand på en vit servett. Jag bröt loss en liten bit och åt upp den. Åh, smaken var så underbar, så mjuk.
Gud Fader stod bredvid mig, tog resten av kakan som jag höll i min hand och åt upp den.
Han frågade: ”Smakar det gott?”
Jag svarade: ”Åh, den är underbar.”
Han sa: ”Ser du? Vi delar alltid allt tillsammans. Vi är ett. Var inte rädd. Du och jag, vi är ett, och ingen kan skilja oss åt.”
Gud Fader talade då till alla igen och upprepade: ”Nu måste Jag verkligen gå och besöka alla Mina biskopar i världen — och Jag är Biskop själv. Jag är Präst, Jag är Gud, Jag är allt.”
”Och Herre, må Du prisas och älskas för evigt! Och jag tackar Dig och älskar Dig mycket,” sade jag.